För tillfället brukar vi en Opel Zafira från 2004 med en 1.8 liters bensinmotor och femväxlad manuell låda. Den är enkel i sitt utförande, typ AC som lyxigaste uppgradering, men samtidigt billig för sin rymlighet, bensinsnåla motor och hög driftsäkerhet. Förutom att jag har backat sönder lite rutor och åsamkat plåtskada så har den varit väldigt snäll mot våran plånbok. Lågt inköpspris, låg driftkostnad och inte allt för höga servicekostnader gör att bilen kostnads- och strulmässigt får ett MVG. Men när det gäller dess design och komfort kommer negationerna tätt. Till att börja med är den ingen skönhet att vila ögonen på, man vilar inte ens ögonen på den för att den enda in i sin själ är så praktisk att man inte ens funderar över om ett par snygga fälgar kan göra något åt intrycket. Den är en packåsna med alldeles för mycket inbakad vuxen/pensionärspoäng att största delen av Sveriges befolkning får panikartad ålderångest. Hela bilen strålar av upphottad 90-tals design och i kupén hörs ekot av ropen: "mer plast åt folket". En sak jag måste trycka på plusknappen för är Opels mönster och färgvalsmöjligheter, man har ju sett förskräckliga exempel på hur man väljer att låta oss stackars konsumenter välja mellan pest eller kolera. Men Opel har försett Zafiran med svart och grått, långt ifrån exklusiva materialval men utan att försöka ihjäl sig på att få plast eller något annat syntetmaterial att vara något äkta. Inredningen är svart och utan utstickande innovation. Praktiskt är nog en bra sammanfattning. Bilen saknar allt som kan härledas till körglädje och om man någon gång lyckas vrida in förarstolen i ett ok läge så stressas man sönder och blir lomhörd av motorns höga varv. Kör man landsväg, i en snitthastighet om 80-90km/h är miljön i bilen uthärdbar men hamnar du på motorväg och har möjlighet att öka farten till 100-120 är lider samtilga i bilen av ett katatoniskt tillstånd av det höga motorljudet. Bageutrymme mot passagerarutrymme är varierande, åker man två vuxna och två barn går färden lugnt tillväga. Ökar man antalet till tre barn ökar också gnällnivån drastiskt. Vi människor behöver utrymme för att kunna fungera ordentligt. Tur att man har dragit på sig en och annan spärr med åren annars hade jag också slagits, retats, nypits, bitits, skrikits och varit förbannad över att vara tvunget inspärrad i en sardinburk med mina värsta bästa fiender. Detta kan användas som argument om man vet att trånga bilar i kombination med äkta syskonkärlek kan bli belastande för föraren. En distraherad förare är en mindre säker förare. Därför har Zafiran gett upphov till några för många utbrott tillföljd av syskons sätt att visa ömhet på. Med bara förare i är bilen en skåpbil, jättestor. Med alla sju platserna ockuperade av passagerare sitter samtliga utan de två främst i bilen som fastgjutna i sina platser och packningen får bestå i varsin nessesär om man inte har takbox.
Bilen är sammantaget en åsna. Praktisk, billig och ful och älskad av samma orsaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar